Jag gick långsamt in i rummet och släppte inte Harry med blicken. Han flackade med ögonen och jag vände mig om för att se min far nicka och stänga dörren. Det kommande minuterna led en pinsam tystnad. Efter ett tag började jag känna mig riktigt besvärad.
"What's this all about?" frågar jag och gör en gest med armarna.
"Didn't your dad tell you?" frågar Harry och tittar upp, nu med självförtroende i blicken. Nervositeten verkar vara som bortblåst.
"No..." säger jag och skakar på huvudet.
"Oh..." säger han och skrattar till. "Well, I just wanted to see you again. And especially in your school uniform." Jag rodnar och tittar ner på mina skor.
"Yeah, I forgot about that." mumlar jag och han skrattar. Han har ett härligt skratt, det var jag tvungen att erkänna för mig själv. 
"Come, sit down." säger Harry och klappar glatt på sätet bredvid honom. Jag slår mig ner och ser till att jag sitter tillräckligt nära för att våra ben ska vidröra varandra, men inte så nära att jag verkar klängig. 
"I heard you're grounded." säger han sedan och jag möter hans blick.
"Who told you that?" frågar jag.
"Your dad and it's because of me..." säger han tyst och pillar på tyget.
"No, it's not your fault. It's completley my fault that everything happened." säger jag och han skakar på huvudet.
"Well I was the one who couldn't resist you and it was after that you screw it all up." säger han med ett stort flin och jag skrattar högt.
"Well, I'm sorry Styles, but I saw my chance and I took it." säger jag och puttar honom lätt på sidan. Han ler ännu mer och tar ett djupt andetag.
"It's fine, but the reason why you're here... I asked your dad if I could call you and he actually gave me permisson to ask you out, so... Do you want to go on a date with me?" frågar han så plötsligt att jag blir helt ställd och ger honom ett förvånat uttryck. 
"How much did you and my father talk about me? And why did you? You could've just contacted me yourself and I don't need my father's permisson to do things." säger jag irriterat och ryggar tillbaka. 
"We had a meeting yesterday. Me, Paul and your dad." säger han. "We just talked about this whole situation and what we should do about it." Jag skakar på huvudet. Var jag bara en bricka i de stora grabbarns spel? 

Harrys perspektiv

Hon tittar sårat på mig och jag får en klump i magen. Vad gjorde jag för fel? 
"Why weren't I invited to this meeting?" frågar hon med betoning på mötet. 
"I don't know." svarar jag ärligt och rycker på axlarna. 
"So, so... You just talked about what YOU should do about this situation." säger hon och gör citattecken när hon säger situationen. "Because you can talk about me even though I'm not there, so what I thought about it didn't matter. You know what, let's keep Alison grounded and Harry just have to think over the situation. Or even better, let's give Harry permisson to ask Alison out on a date, when her father, just the day before, grounded her, because famous Harry Styles can do whatever he want, but silly me can't!" säger hon högt och hon låter arg, förvirrad och ledsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
"It's not like that." försöker jag. "Paul just told me what to do and Jack said he had already talked to you. Then I asked if I could call to you and your dad said yes, you can take her out on a date, because that could smooth over the rumors." Precis när orden lämnat min mun inser jag hur fel det lät. 
"Smooth over the rumors?" säger hon och tittar föraktfullt på mig, men sedan tittar hon ut genom fönstret, ut på Londons traffikerade gator och skrattar kort. Inte ett glatt skratt, inte ledset, bara uppgivet. Hon går fram till fönstret och bara står där och tittar ut. Det går en stund och sedan hör jag det. Hon snyftar. Givetsvis försöker hon göra det tyst, men jag hör. Jag kommer snabbt upp på fötter och går fram till henne. Försiktigt lägger jag en arm runt hennes axlar och reaktionen kommer direkt. Hon försöker skaka av den, men jag håller fast och hon sprattlar och försöker knuffa bort mig men jag tar bara armarna och lägger dem runt henne och trycker henne nära. Hon fortsätter att göra motstånd en stund till, men ger snart upp och snyftar mot mitt bröst och jag känner hur tröjan blir blöt utav hennes tårar. Jag vaggar henne i famnen och känner hur hon slappnar av.
"I'm sorry." viskar hon tyst. "It's not your fault that my father is an idiot." 
"He's not an idiot." viskar jag tillbaka.
"Yes, I promise you he is. All he thinks about is his stupid job." viskar hon och när snyftningarna har avtagit tar jag hennes hand och drar med henne till soffan igen. När vi satt oss släpper jag handen, men hon hoppar genast nära mig igen och jag blir alldeles varm. 
"He never gets upset when I do stuff. I can be out all day and night and party or do whatever. I can come home drunk and he doesn't care, all he says is "go to sleep", but when i spent the night at someone famous' house, that's just it for him. He grounded me and then he thinks it's such a good idea to "smooth over the rumors" if we start dating." Hon suckar och jag kan inte släppa henne med blicken. Hon är så söt när hon sitter där i sin skoluniform, trots att hon är ledsen och upprörd, är hon ändå söt. 
"Maybe you're right, but he's not an idiot. He's just a work addict." säger jag och hon ler ett litet leende. 
"That's for sure." säger hon och nickar. "So, you're just asking me out because my father told you to?" Hennes röst låter sårad och jag skakar kraftigt på huvudet.
"No, no, absolutely not. I like you. That's why I asked." säger jag och ler. Hon nickar.
"In that case, I would love to go out with you, Styles." säger hon och flinar. Jag fångar upp hennes hand och hon stretar inte emot när jag kramar den mjukt. 
"I've already got some ideas for the date." säger jag.
"You do, don't you." säger hon och jag nickar. "When do you want to go out then?" 
"What about Saturday?" frågar jag. 
"Sounds great, but I should go now. See you Saturday, then." säger hon och ställer sig upp, men lutar sig sedan ner och kysser mig på kinden. "Good bye."
"Bye." säger jag tyst och och vinkar när hon går ut genom dörren. Jag lutar mig tillbaka och önskar jag kunde spola fram tiden. Lördag, tänker jag och ler stort. 

---

Hejsan alla som läser! Jag skulle uppskatta lite feedback i kommentarsfältet. Nytt kapitel på lördag! 

Regnet smattrar ner utanför fönstret. Det är inte så mycket folk på gatorna en tidig söndagsmorgon. Taxin rullar snabbt fram, gata efter gata och snart stannar den utanför mitt hus. Jag betalar och springer kvickt fram till dörren. Det är dödstyst i hela huset. Försiktigt tassar jag upp till mitt rum och stänger dörren tyst bakom mig. Med långsamma rörelser drar jag av mig klänningen som jag hittade ligga på tork i badrummet hemma hos Harry. Harry. Jag suckar och slänger klänningen i tvättkorgen och kryper sedan ner under täcket. Tankarna går hela tiden till natten innan. Jag och Harry. Harry och jag... Till slut vinner sömnen och jag sluter ögonen till ljudet av regn som smattrar mot fönsterrutan.

Harrys perspektiv

Jag vaknar av att det åskar ute och sneglar på klockan och ser att den börjar närma sig halv tolv. Jag vänder mig om för att väcka Alison, men det ligger ingen där. Jag sätter mig förvirrat upp och drar på mig lite kläder innan jag går ut till vardagsrummet. På soffan hittar jag Louis som sitter och spelar tv-spel.
"Hey mate!" utropar han när han ser mig och sätter spelet på paus. "How are you? Didn't see you much last night." Jag tittar på han i några sekunder innan jag vänder och går till badrummet.
"Oh well..." mumlar Louis och fortsätter spela. När jag kliver in i badrummet ser jag att klänningen är borta. Jag suckar och går långsamt tillbaka till Louis och slänger mig på soffan.
"Are you gonna tell me what's up or not?" frågar han med ett glatt flin och jag berättar, ända i från början. Hur jag såg en söt tjej sitta ensam i baren, till när jag vaknade på morgonen och såg att hon inte var där. Louis ser på mig och funderar en stund.
"I don't know why I did it! I should've said no. I really liked her, she was cool." säger jag och känner frustrationen växa inom mig.
"Just search her up on Twitter." föreslog Louis och slog ut med armarna. "Simple."
"Not simple." säger jag och skakar på huvudet. "I don't know her last name!" Ett leende sprider sig i Louis ansikte och han börjar skratta.
"It's not funny, mate!" ropar jag och slänger en kudde på honom.
"Alright, alright..." skrattar han och när han lugnat ner sig fortsätter han. "Did she tell you anything about herself?"
"Yeah, lots. Like her father works for SME, but I mean, there's a lot of people working there. She also said she has a horse, but not where it was stabled." säger jag och tänker efter en stund. "But wait a second..." Jag drar åt mig laptopen som ligger på bordet och loggar in på Twitter.
"What?" frågar Louis otåligt.
"She told me her friends names! What was it now again... Julia, Jenny...?" jag tänkte så hjärnan knakade. Fingrarna gled över tangentbordet.
"Somerset..." mumlade jag.
"Somerset?" säger Louis och tittar upp. "Erin?"
"Yes!" utropar jag och pekar mot honom. "How did you know?"
Jag skriver in hennes namn och klickar på den första som kommer upp, det måste vara hon.
"She's a model, I think. I've heard Eleanor talk about her." säger han och kommer fram och sätter sig bredvid mig och tittar på skärmen. Jag klickar på Erins följare och där ser jag hennes namn, aligordon. Jag går in på hennes profil och det som omedelbart drar till sig min uppmärksamhet är profilbilden och bakgrundsbilden. Båda två föreställer en stor, mörkbrun häst med svart man och en vacker tjej i ridkläder. Alison.
"She's pretty." nickar Louis gillande. "And read her bio."
I read it and smiled, it goes as follows:
- crazy girl from the united kingdom, huge animallover with a donkey looking horse named Herbert, have the three bestest friends in the entire world AND I happen to be working at a daycare center for children -

Alisons perspektiv 

Jag går ner till köket senare på eftermiddagen, när jag förväntar mig att varken min mor eller far ska vara där, men båda två sitter där och häller i sig kaffe.
"Hey honey." säger mamma och ler när hon ser mig. "How are you today?" 
"Great." säger jag och ler. Jag häller upp ett glas juice och slår mig ner bredvid min far. 
"How late did you get home last night?" frågar han och ser på mig. Jag sväljer hårt.
"Pretty late, I guess. I met up som friends from school." ljuger jag och tittar ner i bordet. 
"Alright." nickar han och återgår till att läsa tidningen. Jag äter snabbt upp min frukost och springer sen upp till mitt rum och tar en lång dusch. Jag skrubbar kroppen och lägger i hårinpackning och det tar säkert en timme innan jag kommer ut. Mobilen vibrerar och jag ser att jag har flera missade samtal från Joanna. Jag ringer upp henne och hon låter ivrig när hon svarar.
"What did you do last night?" frågar hon med en röst som säger att hon redan vet.
"What?!" utbrister jag. "How do you know?" 
"Seriously Ali." suckar hon sen, med ens allvarlig. "Check your Twitter." Jag loggar in och ser. Jag ser vad Joanna ser. 
"What the hell..." viskar jag i telefonen. "I'm screwed..."

Bilen rullade fram på Londons gator. Jag tittade ut genom bilens tonade rutor och såg folk passera. Kompisgäng, par, familjer. Det fick mig att sakna mina vänner, de hade åkt till Brighton över helgen, men jag kunde inte följa med eftersom jag skulle på releasefesten. Den är mycket viktig, hade min far informerat mig om flera veckor innan. Det hade varit roligt att strosa omkring i Brighton med Katie, Joanna och Erin, men just nu satt jag faktiskt i en bil tillsammans med en söt kille. Jag sneglade på honom, han pratade med chauffören och gav honom väginstruktioner för att ta oss till en viss pizzeria, tydligen hans favoritställe.
”Is it alright if we eat the pizza at my place? Or is that too scary for you?” sa han och tittade på mig med ett retsamt leende.
”Whatever you say, Styles.” retade jag tillbaka och han log. När vi stannade utanför pizzerian vände sig chauffören om och frågade vad vi ville ha och gick sedan in för att handla. Harry vände sig mot mig och tittade in i mina ögon.
”So, I know your name, but can you tell me something else about you?” frågade han och log glatt. Jag tänkte efter, vad skulle vara intressant att veta om mig?
”Well, like I said ,my father works for Sony Music and my mom, well my mom is actually an author, but she hasn’t written in years. She’s a housewife now, I guess.” sa jag och ryckte på axlarna.
”I knew you were a rich man’s daughter.” sa han och jag gav honom en förvånad blick.
”What’s that supposed to mean? frågade jag upprört. Han såg ursäktande på mig.
”Oh no, no, I didn’t mean it in a bad way. Usually at those kind of parties there is only kids who are raised by someone wealthy, but you actually seem interesting. It’s not often I find a girl sitting in the bar by herself at a releaseparty with many cool people around.” han gav mig en menande blick. Menande, men vänlig.
“Let me guess.” började jag. “You’ve seen other kids, like me, running around with way to much enthusiasm and desperately tried to talk to everyone at the party.”
“Correct!” sa han och nickade. “But you, you just seem so carefree. I like it.” jag log och nickade lätt. Det var ju sant, jag hade inte så mycket intresse i kändiseliten, förutom av Less Than Jake.
”Tell me something else, like where do you go to school? Who are your friends? Are you playing any sports? Tell me!” sa han och verkade uppriktigt intresserad.
”I go to St Paul’s Girls’ School, last year. I’m very excited to graduate, only two more months left. And… my three best friends are Katie Anderson, Erin Somerset and Joanna Seymour, you probably don’t know who they are, but since you asked.” jag log och han log charmigt tillbaka. Jag fortsatte. “And I have a horse, named Herbert.” Harry skrattade.
“Now that is a cool name for a horse.” kommenterade han.
“Yeah, he’s the best.” sa jag och sekunden efter hoppade vår chaufför in i bilen och lämnade över pizzorna till oss. Det luktade magiskt gott och jag insåg hur hungrig jag var.

Bilturen till Harrys hus gick snabbt, men på den korta tiden hade vädret ändrats från en härlig vårkväll till spöregn.
”Typical English wheater.” sa Harry och ryckte på axlarna innan han klev ur bilen och joggade fram till dörren och jag hängde på. Trots den korta biten mellan bilen och dörren, så blev vi båda drypande blöta. Han låste snabbt upp dörren och vi klev in. Det var modernt inrett, men väldigt mysigt.
”I’m sorry about the mess. It’s Louis.” sa Harry och började städa undan lite från golvet.
Han tittade upp och stirrade bestört på min klänning.
”The wheater ruined your dress! I’m sorrry for that too!”
”It’s not your fault! Blame the wheater.” sa jag och skrattade. Han skakade på huvudet.
”Do you want to borrow some clothes?” han log och jag nickade tacksamt.

Harrys perspektiv

Jag visade henne vägen till badrummet och hon gick in för att tvätta av sig. Under tiden gick jag och hämtade ett par mjukisbrallor och en t-shirt som hon kunde få låna. När jag kom tillbaka till badrummet hade axelbanden på hennes klänning åkt ner och hon stod och rotade i sin väska.
”What are you looking for?” frågade jag.
”Makeup removers.” sa hon och drog upp ett paket ur väskan och tog en servett ur den. ”I just want to take this messy makeup off.” jag log och tittade på henne i spegeln medan sminket långsamt försvann från hennes ansikte. Hon var vacker innan, men om ännu vackrare utan sminket. Jag kom på mig själv med att stirra på henne och skakade på huvudet.
”Here are some clothes for you.” sa jag och la kläderna på toalettlocket. ”Do you want some socks aswell?
”Yes, that’d be great.” sa hon och såg på mig med sitt fina ansikte. Hennes blåa ögon lyste och det gick en stöt genom min kropp när hon tittade på mig. Jag skyndade mig och valde ut mina varmaste strumpor till henne. Jag lade ner strumporna på högen av kläder och vände mig för att gå ut.
”Wait, can you unzip my dress?” frågade hon och väntade inte på ett svar utan vände sig om. Jag gick fram och drog försiktigt ned dragkedjan, som gick långt ned på hennes rygg. Jag kände hennes hud under mina fingrar och ännu en stöt for genom mig. Hon tackade och jag gick snabbt till mitt rum och andades ut. Jag bestämde mig för att också byta om, innan jag gick till vardagsrummet.
Hon stod med ryggen vänd mot mig och bläddrade igenom mina och Louis skivor. Hennes bruna hår hängde löst över ryggen och både byxorna och tröjan var för stora och jag fick hålla tillbaka stora impulser att gå fram till henne och lägga armarna runt hennes midja.
”You have Less Than Jake?!” utropade hon plötsligt och vände sig om med ett glatt leende.
”Yeah…” sa jag tvekande.
”I love them! They’re my favorite band of all time!” sa hon och tog ut skivan och tryckte in den i CD-spelaren.



När låten kom igång började hon hoppa runt och dansa. Hon pekade på mig och hoppade närmare. Till en början stod jag bara och log, men när hon kom närmare och närmare började jag tappa fattningen. Hon la sina händer på mina axlar och sjöng med i låten och svängde på höfterna.
”Come on Harry, dance!” sa hon uppmuntrande och tog mina händer och svängde runt. Innan jag visste ordet av det stod vi båda och hoppade runt och dansade till en låt som jag aldrig hört förut. När låten var slut kunde jag inte hejda mina impulser längre, utan tog ett stadigt tag om hennes midja och drog henne intill mig. Hon granskade mitt ansikte och började sen att le.
”Harry, Harry… what are you really up to here?”
”I don’t know.” svarade jag ärligt.
”Why did you talk to me tonight?” frågade hon och började dra sig undan en aning och jag lättade på greppet.
”I just felt as if I had to talk to you.”
Jag var inte ute efter ett one-night-stand, jag ville lära känna den här tjejen. Hon var vacker, trevlig och rolig. Hon drog sig närmare mig igen och lutade sig fram och viskade i mitt öra.
”I don’t know if this is a good idea, but we should live in the moment. We don’t know each other, but I’m deeply attracted to you. So, what are you saying about taking some risks tonight and let it stay between you and me?”
Hon lutade sig tillbaka och väntade på ett svar. Jag sa ingenting utan lutade mig fram och kysste henne mjukt. Hon la armarna runt min nacke och jag lyfte upp henne och bar henne till mitt rum och la henne försiktigt ned på sängen. Sen la jag mig ovanpå henne och pressade läpparna mot hennes och smekte henne längs sidan och famlade med fingrarna när jag drog av henne t-shirten och knäppte upp hennes BH. Hennes bröst passade perfekt i min hand och jag kramade dem mjukt och kysste dem lätt. Jag märkte att hon började bli mer och mer upphetsad och undrade hur långt det här egentligen skulle gå. Det fick jag reda på när hon med smidiga händer snabbt drog av mig kläderna och tryckte sin kropp mot min.
Precis innan jag skulle glida in i henne stannade jag upp och vi tittade på varann.
”Are you sure?” frågade jag.
”I’m sure.” sa hon och stönade högt när jag tryckte in mig i henne.
Pizzan var totalt bortglömd.

Jag log mot min spegelbild och svepte lätt med rougeborsten över kinderna. På sängen låg klänningen jag hade valt ut till kvällens tillställning. Den var blodröd och hade en otrolig passform. Håret hade min frisör stylat och glamorösa lockar prydde mitt långa, chokladbruna hår. Ikväll var en viktig kväll för min far och Sony Music Entertainment. Det populära pojkbanet One Direction skulle ha en stor releasefest på en av Londons hetaste klubbar. Självklart var min far, en högt uppsatt man i musikindrustrin och en viktig medarbetare på SME inbjuden, samt hans familj. Det vill säga, min mamma och jag.
Jag lät min blick glida från spegeln och ut genom fönstret. Från vårt hus i Primrose Hills hade jag en fantastisk vy över London, min älskade stad. Jag hade rest över hela jorden, men det fanns ingen plats jag älskade så mycket som London. Jag hörde en lätt knackning på dörren och vände på huvudet.
”Come in!” ropade jag och min mamma kom in och gick fram till mig.
”You should put on your dress now, Alison. We will be leaving soon.” sa hon och satte sig på sängen och tittade på mig. Jag nickade och drog åt mig klänningen och skorna och gick in i min garderob och lät det lena tyget glida över min kropp och formas perfekt. Jag klev i mina svart pumps och granskade mig själv i spegeln. Mamma kom in och ställde sig bakom mig.
”You look beautiful, honey.” sa hon och log. Hon drog mitt hår bakåt och plockade upp en ask ur sin handväska.
”Here is a little gift for you.” sa hon och gav mig paketet. Jag öppnade det och plockade försiktigt upp ett bedårande, gnistrande halsband.
”Oh, it’s amazing! Thank you, mom.” sa jag och kramade om henne.
”Let me?” frågade hon och sträckte sig efter halsbandet. Jag vände mig om och hon knäppte det i nacken. Det var verkligen vackert.
”Are you excited about tonight?” frågade hon.
”About what?” frågade jag, men stod fortfarande och beundrade halsbandet.
”About One Direction being there! Don’t take me for an old lady, I do actually know who they are!” she laughed.
“Mom.” sa jag och snurrade runt. “I’m not a fan of them. I don’t have anything against them or so, but I’ve just never been very interested. And after meeting stars like Leona Lewis and Mariah Carey, and even Less Than Jake, I think I can handle One Direction.”
“What’s up with your crazy love for Less Than Jake?” frågade hon med ett leende.
“I don’t except you to understand, mom.” sa jag och började knuffa henne mot dörren. ”We have to leave now, I think.”

Utanför klubben var det smockat med folk. Allt från paparazzis, fans, vakter och så självklart, gästerna. Vår limousin stannade precis framför ingången och jag gick vant ut och log mot blixtarna som smattrade mot oss. Jag gick med mina föräldrar på den röda mattan fram till dörren och när vi kom in drogs båda två åt olika håll och jag lämnades ensam kvar. Det började bli till en vane sak, så jag gick nedför trapporna och satte mig på en barstol. Det var många sofistikerade människor här, så det var ingen som stod och dansade och hoppade på dansgolvet, som det brukade vara när jag och mina vänner gick ut på fredagarna och rockade loss. Jag beställde en gin tonic och satt och smuttade på den. Massor av människor passerade mig och en del stannade och pratade med dig, en del kände jag igen, andra inte. Det var först runt tio-tiden som hedersgästerna skulle anlända och det gick inte att missa den händelsen. Skriket från fansen utanför var öronbedövande och det tog tio minuter innan skriket avtog och killarna kom nedför trapporna. Alla fem var stiligt uppklädda och hälsade artigt på alla i sin väg. Efter deras magnifika entré skildes de åt och stod och diskuterade med olika folk. Producenter, låtskrivare, olika mediafolk. Som vanligt. På alla releasefester var det likadant och jag förstod egentligen inte varför min far ville ha med mig hit. Jag gjorde ju ändå ingenting. Timmarna gick och jag satt för mig själv, pratade lite med bartendern, beställde en till drink, stirrade på allt folk som verkade ha det så trevligt. Klockan började närma sig ett och många hade lämnat festen när en person satt sig på stolen bredvid min. Jag sneglade på honom. Han beställde vant en öl och drack ett par klunkar innan han vände sig mot mig.
”Hello.” sa han och sträckte fram handen. ”I’m Harry.”
”Alison.” sa jag och skakade hans hand. Han log och nickade.
”I’ve seen you sitting on this chair all night, ever since i walked down those stairs!” sa han och gjorde en gest mot trapporna. Jag skrattade till.
”So what you’re telling me is that you’ve kept an eye on me all the time?” skämtade jag och han log. “Do you like your party”?
“I’m pretty sure it’s not my party, but since it’s being held in me and my boys honor, I can admit it’s alright.” Jag log, men sa ingenting mer. Efter en stund öppnade han munnen igen.
”So who are you, if I may ask?”
”I’m the kid to one of the gracious men who are working for Sony Music.” I said and raised my glass. “And this is what I’m here for.”
“That’s cool.” sa han och sträckte sig efter mitt glas. “but I don’t think you should drink anymore. What is this, like your third glass?” Jag ryckte på axlarna och kollade han i ögonen.
“Maybe I should just go home then.” sa jag och började resa på mig.
”No, wait.” sa han och reste sig han med. ”Let me take you out for a nice meal?”
”What do you have in mind? Launceston Place?” frågade jag och log.
”I was thinking pizza.” sa han och jag nickade lättat. Det var skönt att han inte betedde sig som en av alla de utstoppade snobbar som brukade bjuda ut mig. Vi tog bakdörren och hoppade in i en svart, stor bil som kördes av en av bandets chaufförer. Bilen körde iväg och vi lämnade festen bakom oss.