Kapitel 8 - Party Hard
Kommentera!!
Kapitel 7 - Afternoon Gossip
"I thought you were grounded, Ali." säger Joanna.
"Yeah, well... I were, until my dad suddenly changed his mind!" säger jag och försöker se hemlig ut.
"Why?" frågar Katie nyfiket.
"I'll tell you if you'll come with me today!" säger jag. "I can go to the supermarket and buy some sweets!"
"OK, I'm in!" säger Katie och räcker upp handen, Joanna följer hennes exempel, men Erin sitter tyst och ser fundersam ut.
Jag kom till studion en kvart försent. Alla killarna var där när jag kom, men inte Niall.
"Where's Niall?" frågar jag och Zayn pekar mot dörren.
"Nice, mate!" säger Louis och vi gör high five.
Jag skyndar mig till affären och slänger ner lite godsaker i korgen och betalar. Tjejerna har redan gått till parken och ligger nog och solar i vårsolen. Jag tar påsen och skyndar mig dit. Det är en sådan härlig dag, solen skiner och det är fint vårväder. När jag kommer till parken ser jag tjejerna sitta och njuta i solen. Jag slänger mig ner på filten och häller ut godsakerna jag handlat.
Kapitel 6 - A New Beginning
Jag gick långsamt in i rummet och släppte inte Harry med blicken. Han flackade med ögonen och jag vände mig om för att se min far nicka och stänga dörren. Det kommande minuterna led en pinsam tystnad. Efter ett tag började jag känna mig riktigt besvärad.
"What's this all about?" frågar jag och gör en gest med armarna.
"Didn't your dad tell you?" frågar Harry och tittar upp, nu med självförtroende i blicken. Nervositeten verkar vara som bortblåst.
"No..." säger jag och skakar på huvudet.
"Oh..." säger han och skrattar till. "Well, I just wanted to see you again. And especially in your school uniform." Jag rodnar och tittar ner på mina skor.
"Yeah, I forgot about that." mumlar jag och han skrattar. Han har ett härligt skratt, det var jag tvungen att erkänna för mig själv.
"Come, sit down." säger Harry och klappar glatt på sätet bredvid honom. Jag slår mig ner och ser till att jag sitter tillräckligt nära för att våra ben ska vidröra varandra, men inte så nära att jag verkar klängig.
"I heard you're grounded." säger han sedan och jag möter hans blick.
"Who told you that?" frågar jag.
"Your dad and it's because of me..." säger han tyst och pillar på tyget.
"No, it's not your fault. It's completley my fault that everything happened." säger jag och han skakar på huvudet.
"Well I was the one who couldn't resist you and it was after that you screw it all up." säger han med ett stort flin och jag skrattar högt.
"Well, I'm sorry Styles, but I saw my chance and I took it." säger jag och puttar honom lätt på sidan. Han ler ännu mer och tar ett djupt andetag.
"It's fine, but the reason why you're here... I asked your dad if I could call you and he actually gave me permisson to ask you out, so... Do you want to go on a date with me?" frågar han så plötsligt att jag blir helt ställd och ger honom ett förvånat uttryck.
"How much did you and my father talk about me? And why did you? You could've just contacted me yourself and I don't need my father's permisson to do things." säger jag irriterat och ryggar tillbaka.
"We had a meeting yesterday. Me, Paul and your dad." säger han. "We just talked about this whole situation and what we should do about it." Jag skakar på huvudet. Var jag bara en bricka i de stora grabbarns spel?
Harrys perspektiv
Hon tittar sårat på mig och jag får en klump i magen. Vad gjorde jag för fel?
"Why weren't I invited to this meeting?" frågar hon med betoning på mötet.
"I don't know." svarar jag ärligt och rycker på axlarna.
"So, so... You just talked about what YOU should do about this situation." säger hon och gör citattecken när hon säger situationen. "Because you can talk about me even though I'm not there, so what I thought about it didn't matter. You know what, let's keep Alison grounded and Harry just have to think over the situation. Or even better, let's give Harry permisson to ask Alison out on a date, when her father, just the day before, grounded her, because famous Harry Styles can do whatever he want, but silly me can't!" säger hon högt och hon låter arg, förvirrad och ledsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
"It's not like that." försöker jag. "Paul just told me what to do and Jack said he had already talked to you. Then I asked if I could call to you and your dad said yes, you can take her out on a date, because that could smooth over the rumors." Precis när orden lämnat min mun inser jag hur fel det lät.
"Smooth over the rumors?" säger hon och tittar föraktfullt på mig, men sedan tittar hon ut genom fönstret, ut på Londons traffikerade gator och skrattar kort. Inte ett glatt skratt, inte ledset, bara uppgivet. Hon går fram till fönstret och bara står där och tittar ut. Det går en stund och sedan hör jag det. Hon snyftar. Givetsvis försöker hon göra det tyst, men jag hör. Jag kommer snabbt upp på fötter och går fram till henne. Försiktigt lägger jag en arm runt hennes axlar och reaktionen kommer direkt. Hon försöker skaka av den, men jag håller fast och hon sprattlar och försöker knuffa bort mig men jag tar bara armarna och lägger dem runt henne och trycker henne nära. Hon fortsätter att göra motstånd en stund till, men ger snart upp och snyftar mot mitt bröst och jag känner hur tröjan blir blöt utav hennes tårar. Jag vaggar henne i famnen och känner hur hon slappnar av.
"I'm sorry." viskar hon tyst. "It's not your fault that my father is an idiot."
"He's not an idiot." viskar jag tillbaka.
"Yes, I promise you he is. All he thinks about is his stupid job." viskar hon och när snyftningarna har avtagit tar jag hennes hand och drar med henne till soffan igen. När vi satt oss släpper jag handen, men hon hoppar genast nära mig igen och jag blir alldeles varm.
"He never gets upset when I do stuff. I can be out all day and night and party or do whatever. I can come home drunk and he doesn't care, all he says is "go to sleep", but when i spent the night at someone famous' house, that's just it for him. He grounded me and then he thinks it's such a good idea to "smooth over the rumors" if we start dating." Hon suckar och jag kan inte släppa henne med blicken. Hon är så söt när hon sitter där i sin skoluniform, trots att hon är ledsen och upprörd, är hon ändå söt.
"Maybe you're right, but he's not an idiot. He's just a work addict." säger jag och hon ler ett litet leende.
"That's for sure." säger hon och nickar. "So, you're just asking me out because my father told you to?" Hennes röst låter sårad och jag skakar kraftigt på huvudet.
"No, no, absolutely not. I like you. That's why I asked." säger jag och ler. Hon nickar.
"In that case, I would love to go out with you, Styles." säger hon och flinar. Jag fångar upp hennes hand och hon stretar inte emot när jag kramar den mjukt.
"I've already got some ideas for the date." säger jag.
"You do, don't you." säger hon och jag nickar. "When do you want to go out then?"
"What about Saturday?" frågar jag.
"Sounds great, but I should go now. See you Saturday, then." säger hon och ställer sig upp, men lutar sig sedan ner och kysser mig på kinden. "Good bye."
"Bye." säger jag tyst och och vinkar när hon går ut genom dörren. Jag lutar mig tillbaka och önskar jag kunde spola fram tiden. Lördag, tänker jag och ler stort.
Hejsan alla som läser! Jag skulle uppskatta lite feedback i kommentarsfältet. Nytt kapitel på lördag!
Uppdatering
Kapitel 5 - You Never Know
"Alison." säger far med en hård röst. Jag märker att han försöker hålla sig lugn, men egentligen är han rasande. "This is not acceptable!" Jag sväljer och tittar ner i golvet.
"I know, father." säger jag tyst.
"I work for SME, Alison." säger han och skakar på huvudet. "And that band is one of our biggest... Do you know what it looks like when you sneak out of his house early in the morning? Do you?!"
"I know. I am really sorry." säger jag bedjande.
"This will never happen again and when people ask you're going to say that yes, you were there, but you two didn't do anything!" säger han och spänner ögonen i mig. Jag nickar snabbt och han ser en aning lugnare ut.
"Now, don't talk about it unless someone asks you. Me and Paul will take care of this mess, and probably Harry, but not you." säger han och ställer sig upp. Min mamma har inte sagt ett ord.
"And you're grounded." säger han i dörröppningen innan han smäller igen dörren. Jag suckar och väntar på en till uppläxning av min mamma, men istället kommer hon fram och lägger armarna om mig.
"Silly girl, what have you done?" säger hon lugnt och vaggar mig i hennes famn. Jag trycker ansiktet mot hennes axel och känner hur tårarna bildas bakom ögonlocket. "Oh, no. It's going to be alright, dear. Don't you worry."
Harrys perspektiv
Jag sitter spänt i soffan på måndagsförmiddagen. Det regnar idag igen. Jag sneglar på Paul som sitter i fåtöljen mitt emot mig, han ser sammanbiten ut. För var minut som går blir jag mer och mer nervös. Kvart över elva öppnas dörren och Jack Gordon kommer in och hälsar direkt på Paul innan han vänder sig till mig.
"Hello, sir." säger jag och skakar hans hand. Han nickar kort och sätter sig i fåtöljen bredvid Paul.
"I have talked to Alison." börjar Jack och mitt hjärta hoppar till när han nämner hennes namn. "She knows what the plan is." Paul nickar och tar till orda.
"Good, now Harry, when the press asks, you will just tell them that she spent the night there, but you will deny everything else. You two didn't do anything. OK?"
"Alright." säger jag dumt. Vad fanns det jag kunde göra?
"You may wonder why this is such a big deal." säger Jack och vänder sig till mig. "I know Alison do." Han tittar in i mina ögon, det känns som om han ser rätt igenom min själ. Jag sväljer hårt. "I have worked for SME for a long time and have a good reputation. When my daughter leave one of our biggest artists house..." Han avbryter sig och hostar till. "I think you know what I am trying to say here."
"Yes, I understand." säger jag och nickar. Jag tar sats och innan jag hinner ångra mig har orden kommit ut.
"Can I talk to Alison?" Både Paul och Jack rycker till och tittar oförstående och förvirrat på mig.
"Why?" frågar Paul, men jag vet att han redan vet varför.
"I like her." säger jag uppriktigt.
"You do?" frågar Jack, en aning utmanande.
"Yes, I would really like to get to know her."
"So, it wasn't just a one-night-stand?" frågar han igen och ger Paul en fundersam blick och Paul nickar långsamt.
"You know what, if you're serious about my daughter, if you really like her, then you have my permisson to ask her out on a date, but not now, she's grounded." säger han en aning förnärmad, som om han känner sig dum för att han inte tänkt på det tidigare. Jag vet att han säger så mest för att rädda sig eget rykte, men han säger det och jag tänker inte missa den chansen.
"Thank you." säger jag och ler tacksamt. Jack funderar en stund innan han långsamt säger.
"You can actually take her out on a date soon if you want to, because that can smooth over the rumors about her being an one-night-stand." säger han och Paul nickar gillande. "But only if she wants to." tillägger Jack allvarligt.
"Yes, of course." säger jag.
"And maybe you two have things to talk about anyways. We'll come by tomorrow at four." säger han innan han säger hejdå och lämnar rummet. Ett leende sprider sig över mina läppar. Jag ska få träffa henne igen.
Alisons perspektiv
"Tomorrow after school I'm going to pick you up." säger far, faktiskt med en glad ton.
"Alright..." säger jag tvekande. "Why?"
"We are going somewhere." säger han och stoppar in en gaffel med mat i munnen. "No more questions." Jag nickar och återgår till maten. Vad kunde nu detta vara? Ännu ett straff?
Efter skolan när jag står utanför porten och väntar skiner solen och det är molnfritt på himlen. När fars bil stannar vid vägkanten springer jag fram och hoppar in i framsätet.
"Where are we going?" frågar jag direkt.
"You'll see." säger han. Vi kör i säkert fyrtio minuter innan vi kommer fram dit vi ska. Pappas arbetsplats.
"Why are you bringing me here?" frågar jag nervöst. Han säger inget och jag följer därför bara fånigt efter. In genom det stora dörrarna, upp flera våningar med hissen. Vänster, höger, höger och rakt fram. Pappa trycker ner handtaget på dörren framför oss och ler mot mig. Säg inte att... När dörren glider upp ser jag ett välkänt ansikte som tittar nervöst mot mig. Harry?
Kapitel 4 - Think Before You Act
"Joanna, what am I gonna do? When my father sees this, he will KIILL me!" säger jag frustrerat och känner ångesten växa i magen.
"I don't know, Ali. I really want to help you, but first you gotta tell me what happend last night." säger hon och jag stirrar på bilderna på min skärm. Dem första föreställer mig och Harry lämna festen, hur kunde någon se oss? Det var mörkt ute och vi tog bakdörren. Dem andra är bara på mig, från tidigt imorse. Mitt hår är trassligt och kläderna sitter snett, jag ser precis ut som om jag spenderat natten hos någon. Och denne någon är Harry. I bakgrunden ser man hans lägenhetskomplex och bredvid bilden är det en mindre bild på mig och mina föräldrar från releasefesten igår kväll. Under bilden står det skrivet "Alison Gordon, daughter to well known producent Jack Gordon, was spotted outside heartthrob Harry Styles apartment early this morning. Last night she was attending an event for the boyband One Direction, which in Styles are one of the members." Jag sväljer och börjar långsamt berätta för Joanna vad som skett kvällen innan. Hon är tyst under tiden och när jag är klar kan jag nästan känna hur hon tänker på andra sidan telefonen.
"Starbucks on Circus Road? 30 minutes?" frågade hon istället.
"I'll be there."
Harrys perspektiv
Jag stirrar på bilderna Paul visar mig.
"These pictures are all over the internet, Harry." säger han bekymrat. "You can date whoever you want, but Jack Gordon is an important man in this business, especially for you boys." Han gav mig och dem andra killarna en blick. Det blev tyst en lång stund.
"We're not dating." Det var allt jag fick ur mig.
"No, but she was there and I don't think her dad will be happy when he finds out." säger Paul och suckar högt. Jag tittar ner i golvet och tar ett djupt andetag. Det var inte så här jag ville att det skulle bli.
"I can't help that I'm attracted to girls! Don't let them in to important events if you don't want this to happen." säger jag i ett försök att skämta, Paul rör inte en min. Inte ens Niall skrattar.
"You have to keep your hormons in place and get your priorities straight." säger han och stormar ut ur rummet. Hela min kropp känns som spagetti och jag känner illamåendet komma. Det sista jag ville var att göra Paul arg, men nu hade jag tydligen lyckats. Liam kommer fram och sätter sig bredvid mig.
"Don't worry, mate. He'll calm down." säger han och lägger en arm runt mina axlar. De andra nickar uppmuntrande.
"When the press asks, just say she was a fan or something." säger Zayn i ett försök att muntra upp mig.
"Well, she was at the event last night." säger Louis.
"So? She can be a fan anyways." säger Zayn. Jag hade inte berättat för dem andra vad som hänt igår. De visste inte att jag inte kunde släppa den här tjejen, för det var exakt vad jag skulle behöva göra om jag sa så.
"I can't say that." säger jag och skakar på huvudet. "She was the coolest girl, honestly, and so funny and beautiful."
"In that case, my idea was really bad." säger Zayn och flinar.
"Have you talked to her today?" frågar Niall. Jag skakar på huvudet.
"No, I followed her on Twitter. I hope she'll notice it soon enough."
Killarna nickar bara och blir tysta en stund.
"Even though Paul might be against it, you know that we got your back, mate." säger Louis till slut och jag ler tacksamt och tackar min lyckliga stjärna för att ha så bra vänner.
Alisons perspektiv
När jag slinker in på Starbucks en stund senare är jag helt genomblöt. Jag suckar och går fram till kassan och beställer en Frappuccino. När jag tar första klunken sprider sig ett lugn i kroppen. Detta är precis vad jag behöver just nu. Jag ser mig omkring och möter Joannas ögon, men vid bordet sitter även Erin och Katie. Jag vinkar glatt och skyndar mig fram till fönsterbordet där de sitter.
"Hey girl." säger Katie och ställer sig upp och omfamnar mig. "You know this would've never happend if you'd spent the weekend with us in Brighton." Hon ler och trots det som hänt kan jag inte låta bli att skratta. Jag slår mig ner och berättar ännu en gång vad som hänt. Alla tre lyssnar uppmärksamt och när jag är klar ler de.
"Was he handsome?" frågar Erin. Jag ler och nickar.
"So attractive, you have no idea." säger jag och vi skrattar.
"He has a sexy voice, doesn't he?" säger Katie fundersamt. "At least, that's what I've heard."
"Yeah, he talks like really slow and I love his accent." säger jag och när vi sitter där och pratar försvinner ångesten helt och hållet och jag slappnar av. Allt är frid och fröjd tills min mobil börjar ringa och på displayen står det "Father". Jag sväljer hårt.
"Hello." svarar jag stelt och tjejerna tittar nervöst på mig.
"Where are you?" ryter han argt och jag börjar famla med mina jacka. Dags att skynda sig hem.
"At Starbucks."
"Get home. Now." säger han och lägger på. Min hand darrar när jag låter mobilen falla ner i fickan.
"He's mad." säger jag till mina vänner och de tittar oroligt på mig.
"OK, now rememeber that you can always call us. You actaully HAVE to call me later, unless he confiscates your phone." säger Joanna upprört. Jag nickar och alla tre kramar om mig hårt.
"Good luck!" ropar de efter mig när jag kliver ut i det piskande regnet.