Jag gick med snabba steg och var snart utanför min dörr. Jag tog ett djupt andetag innan jag steg in och förväntade mig att min far skulle stå i hallen, men det var ingen där. Det var knäpptyst. Försiktigt tog jag av mig jackan och skorna och tassade på tå till köket. Ingen där. Det var ingen i vardagsrummet heller eller något av rummen på undervåningen. Jag gick upp för trappan och hörde röster inifrån mitt rum. När jag öppnade dörren fann jag mina föräldrar sittande på sängen och de såg allvarligt på mig när jag klev in.
"Alison." säger far med en hård röst. Jag märker att han försöker hålla sig lugn, men egentligen är han rasande. "This is not acceptable!" Jag sväljer och tittar ner i golvet.
"I know, father." säger jag tyst.
"I work for SME, Alison." säger han och skakar på huvudet. "And that band is one of our biggest... Do you know what it looks like when you sneak out of his house early in the morning? Do you?!"
"I know. I am really sorry." säger jag bedjande.
"This will never happen again and when people ask you're going to say that yes, you were there, but you two didn't do anything!" säger han och spänner ögonen i mig. Jag nickar snabbt och han ser en aning lugnare ut.
"Now, don't talk about it unless someone asks you. Me and Paul will take care of this mess, and probably Harry, but not you." säger han och ställer sig upp. Min mamma har inte sagt ett ord.
"And you're grounded." säger han i dörröppningen innan han smäller igen dörren. Jag suckar och väntar på en till uppläxning av min mamma, men istället kommer hon fram och lägger armarna om mig.
"Silly girl, what have you done?" säger hon lugnt och vaggar mig i hennes famn. Jag trycker ansiktet mot hennes axel och känner hur tårarna bildas bakom ögonlocket. "Oh, no. It's going to be alright, dear. Don't you worry."

Harrys perspektiv

Jag sitter spänt i soffan på måndagsförmiddagen. Det regnar idag igen. Jag sneglar på Paul som sitter i fåtöljen mitt emot mig, han ser sammanbiten ut. För var minut som går blir jag mer och mer nervös. Kvart över elva öppnas dörren och Jack Gordon kommer in och hälsar direkt på Paul innan han vänder sig till mig.
"Hello, sir." säger jag och skakar hans hand. Han nickar kort och sätter sig i fåtöljen bredvid Paul.
"I have talked to Alison." börjar Jack och mitt hjärta hoppar till när han nämner hennes namn. "She knows what the plan is." Paul nickar och tar till orda.
"Good, now Harry, when the press asks, you will just tell them that she spent the night there, but you will deny everything else. You two didn't do anything. OK?"
"Alright." säger jag dumt. Vad fanns det jag kunde göra?
"You may wonder why this is such a big deal." säger Jack och vänder sig till mig. "I know Alison do." Han tittar in i mina ögon, det känns som om han ser rätt igenom min själ. Jag sväljer hårt. "I have worked for SME for a long time and have a good reputation. When my daughter leave one of our biggest artists house..." Han avbryter sig och hostar till. "I think you know what I am trying to say here."
"Yes, I understand." säger jag och nickar. Jag tar sats och innan jag hinner ångra mig har orden kommit ut.
"Can I talk to Alison?" Både Paul och Jack rycker till och tittar oförstående och förvirrat på mig.
"Why?" frågar Paul, men jag vet att han redan vet varför.
"I like her." säger jag uppriktigt.
"You do?" frågar Jack, en aning utmanande.
"Yes, I would really like to get to know her."
"So, it wasn't just a one-night-stand?" frågar han igen och ger Paul en fundersam blick och Paul nickar långsamt.
"You know what, if you're serious about my daughter, if you really like her, then you have my permisson to ask her out on a date, but not now, she's grounded." säger han en aning förnärmad, som om han känner sig dum för att han inte tänkt på det tidigare. Jag vet att han säger så mest för att rädda sig eget rykte, men han säger det och jag tänker inte missa den chansen.
"Thank you." säger jag och ler tacksamt. Jack funderar en stund innan han långsamt säger.
"You can actually take her out on a date soon if you want to, because that can smooth over the rumors about her being an one-night-stand." säger han och Paul nickar gillande. "But only if she wants to." tillägger Jack allvarligt.
"Yes, of course." säger jag.
"And maybe you two have things to talk about anyways. We'll come by tomorrow at four." säger han innan han säger hejdå och lämnar rummet. Ett leende sprider sig över mina läppar. Jag ska få träffa henne igen.

Alisons perspektiv

"Tomorrow after school I'm going to pick you up." säger far, faktiskt med en glad ton.
"Alright..." säger jag tvekande. "Why?"
"We are going somewhere." säger han och stoppar in en gaffel med mat i munnen. "No more questions." Jag nickar och återgår till maten. Vad kunde nu detta vara? Ännu ett straff?

Efter skolan när jag står utanför porten och väntar skiner solen och det är molnfritt på himlen. När fars bil stannar vid vägkanten springer jag fram och hoppar in i framsätet.
"Where are we going?" frågar jag direkt.
"You'll see." säger han. Vi kör i säkert fyrtio minuter innan vi kommer fram dit vi ska. Pappas arbetsplats.
"Why are you bringing me here?" frågar jag nervöst. Han säger inget och jag följer därför bara fånigt efter. In genom det stora dörrarna, upp flera våningar med hissen. Vänster, höger, höger och rakt fram. Pappa trycker ner handtaget på dörren framför oss och ler mot mig. Säg inte att... När dörren glider upp ser jag ett välkänt ansikte som tittar nervöst mot mig. Harry?