Kapitel 6 - A New Beginning

Jag gick långsamt in i rummet och släppte inte Harry med blicken. Han flackade med ögonen och jag vände mig om för att se min far nicka och stänga dörren. Det kommande minuterna led en pinsam tystnad. Efter ett tag började jag känna mig riktigt besvärad.
"What's this all about?" frågar jag och gör en gest med armarna.
"Didn't your dad tell you?" frågar Harry och tittar upp, nu med självförtroende i blicken. Nervositeten verkar vara som bortblåst.
"No..." säger jag och skakar på huvudet.
"Oh..." säger han och skrattar till. "Well, I just wanted to see you again. And especially in your school uniform." Jag rodnar och tittar ner på mina skor.
"Yeah, I forgot about that." mumlar jag och han skrattar. Han har ett härligt skratt, det var jag tvungen att erkänna för mig själv. 
"Come, sit down." säger Harry och klappar glatt på sätet bredvid honom. Jag slår mig ner och ser till att jag sitter tillräckligt nära för att våra ben ska vidröra varandra, men inte så nära att jag verkar klängig. 
"I heard you're grounded." säger han sedan och jag möter hans blick.
"Who told you that?" frågar jag.
"Your dad and it's because of me..." säger han tyst och pillar på tyget.
"No, it's not your fault. It's completley my fault that everything happened." säger jag och han skakar på huvudet.
"Well I was the one who couldn't resist you and it was after that you screw it all up." säger han med ett stort flin och jag skrattar högt.
"Well, I'm sorry Styles, but I saw my chance and I took it." säger jag och puttar honom lätt på sidan. Han ler ännu mer och tar ett djupt andetag.
"It's fine, but the reason why you're here... I asked your dad if I could call you and he actually gave me permisson to ask you out, so... Do you want to go on a date with me?" frågar han så plötsligt att jag blir helt ställd och ger honom ett förvånat uttryck. 
"How much did you and my father talk about me? And why did you? You could've just contacted me yourself and I don't need my father's permisson to do things." säger jag irriterat och ryggar tillbaka. 
"We had a meeting yesterday. Me, Paul and your dad." säger han. "We just talked about this whole situation and what we should do about it." Jag skakar på huvudet. Var jag bara en bricka i de stora grabbarns spel? 

Harrys perspektiv

Hon tittar sårat på mig och jag får en klump i magen. Vad gjorde jag för fel? 
"Why weren't I invited to this meeting?" frågar hon med betoning på mötet. 
"I don't know." svarar jag ärligt och rycker på axlarna. 
"So, so... You just talked about what YOU should do about this situation." säger hon och gör citattecken när hon säger situationen. "Because you can talk about me even though I'm not there, so what I thought about it didn't matter. You know what, let's keep Alison grounded and Harry just have to think over the situation. Or even better, let's give Harry permisson to ask Alison out on a date, when her father, just the day before, grounded her, because famous Harry Styles can do whatever he want, but silly me can't!" säger hon högt och hon låter arg, förvirrad och ledsen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
"It's not like that." försöker jag. "Paul just told me what to do and Jack said he had already talked to you. Then I asked if I could call to you and your dad said yes, you can take her out on a date, because that could smooth over the rumors." Precis när orden lämnat min mun inser jag hur fel det lät. 
"Smooth over the rumors?" säger hon och tittar föraktfullt på mig, men sedan tittar hon ut genom fönstret, ut på Londons traffikerade gator och skrattar kort. Inte ett glatt skratt, inte ledset, bara uppgivet. Hon går fram till fönstret och bara står där och tittar ut. Det går en stund och sedan hör jag det. Hon snyftar. Givetsvis försöker hon göra det tyst, men jag hör. Jag kommer snabbt upp på fötter och går fram till henne. Försiktigt lägger jag en arm runt hennes axlar och reaktionen kommer direkt. Hon försöker skaka av den, men jag håller fast och hon sprattlar och försöker knuffa bort mig men jag tar bara armarna och lägger dem runt henne och trycker henne nära. Hon fortsätter att göra motstånd en stund till, men ger snart upp och snyftar mot mitt bröst och jag känner hur tröjan blir blöt utav hennes tårar. Jag vaggar henne i famnen och känner hur hon slappnar av.
"I'm sorry." viskar hon tyst. "It's not your fault that my father is an idiot." 
"He's not an idiot." viskar jag tillbaka.
"Yes, I promise you he is. All he thinks about is his stupid job." viskar hon och när snyftningarna har avtagit tar jag hennes hand och drar med henne till soffan igen. När vi satt oss släpper jag handen, men hon hoppar genast nära mig igen och jag blir alldeles varm. 
"He never gets upset when I do stuff. I can be out all day and night and party or do whatever. I can come home drunk and he doesn't care, all he says is "go to sleep", but when i spent the night at someone famous' house, that's just it for him. He grounded me and then he thinks it's such a good idea to "smooth over the rumors" if we start dating." Hon suckar och jag kan inte släppa henne med blicken. Hon är så söt när hon sitter där i sin skoluniform, trots att hon är ledsen och upprörd, är hon ändå söt. 
"Maybe you're right, but he's not an idiot. He's just a work addict." säger jag och hon ler ett litet leende. 
"That's for sure." säger hon och nickar. "So, you're just asking me out because my father told you to?" Hennes röst låter sårad och jag skakar kraftigt på huvudet.
"No, no, absolutely not. I like you. That's why I asked." säger jag och ler. Hon nickar.
"In that case, I would love to go out with you, Styles." säger hon och flinar. Jag fångar upp hennes hand och hon stretar inte emot när jag kramar den mjukt. 
"I've already got some ideas for the date." säger jag.
"You do, don't you." säger hon och jag nickar. "When do you want to go out then?" 
"What about Saturday?" frågar jag. 
"Sounds great, but I should go now. See you Saturday, then." säger hon och ställer sig upp, men lutar sig sedan ner och kysser mig på kinden. "Good bye."
"Bye." säger jag tyst och och vinkar när hon går ut genom dörren. Jag lutar mig tillbaka och önskar jag kunde spola fram tiden. Lördag, tänker jag och ler stort. 


Hejsan alla som läser! Jag skulle uppskatta lite feedback i kommentarsfältet. Nytt kapitel på lördag! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0