När sista lektionen är slut på fredagen hasar jag mig fram till mitt skåp och kastar in böckerna. Det hade varit en lång dag med både prov och redovisningar och allt jag vill är att åka hem och lägga mig. Jag tar min jacka som hänger på en krok i skåpet och sätter på mig den, sedan virrar jag halsduken tätt runt halsen. Det hade varit så vackert väder i flera dager och så helt plötsligt idag hade vädret vänt och blivit typiskt engelskt, regnigt och faktiskt, en aning kallt. Jag drar väskan över axeln, stänger skåpet och börjar gå mot utgången, men precis när jag ska öppna porten ropar någon mitt namn, Joanna. 

"Ali!" ropar hon och skyndar sig fram till mig. "It's a party tonight at Eric's house." Hon väntar på ett svar och jag skakar långsamt på huvudet. 

"You have to come! Come on." säger Joanna och ler hoppfullt. "Even Erin is coming, only because I said that the four of us were going together." Jag tvekar, Erin hade mått dåligt det senaste dagarna och att hon ville hänga med på en fest var ett mirakel.

"Yeah, alright." säger jag och Joanna klappar ihop händerna. "But I'm going home earlier than usually."

"Well, of course you will." säger Joanna och blinkar med ena ögat. Jag flinar och skakar på huvudet och tillsammans går vi ut i, det nu kalla, vårvädret. 

 

Jag smetar på lite läppglans innan jag hoppar i mina skor och går ner för trappan. Mina föräldrar sitter förvånansvärt nog i vardagsrummet och ser på tv. När jag kliver in i rummet tittar båda två upp på mig.

"Are you going out tonight?" frågar far. 

"Yeah, there's a party at Eric's." säger jag och slår ut med händerna. "I told Joanna I would come, so..." 

"Aren't you going out with Harry tomorrow?" frågar far och jag blir genast stel. Jag vill inte diskutera Harry med min far. 

"Yes." svarar jag kort och en pinsam tystnad lägger sig över rummet. 

"Well, have fun sweetheart." säger mamma och ler. Jag nickar och börjar gå mot ytterdörren.

"Good night then, I'll probably not talk to you more today!" ropar jag över axeln. När jag kommer ut på gatan känner jag en regndroppe på min kind och med det skyndar jag på stegen. 

 

Klockan är nio när vi kommer till festen. Det är fullt med folk och vi hejar på många medan vi tränger oss fram till köket. Vid bordet står några tjejer från skolan och fnittrar, så vi tar varsitt glas av den stinkande bålen och pratar med dem en stund. Efter många skratt och många glas, så vet jag inte riktigt vad klockan är. Halvfull irrar jag runt i huset och när jag står och småpratar med några gamla kompisar kommer Dan fram till mig. Han ser arg ut.

"Where's Erin?" frågar han mig och jag skakar på huvudet.

"Don't ask me." sluddrar jag fram och fnissar. Han suckar och tittar irriterat på mig innan han går iväg. Jag fortsätter prata med mina vänner en lång stund och nästa glas jag dricker är inte alkohol, som tur är. Runt ett-tiden börjar jag nyktra till och bestämmer mig för att försöka ta mig hemåt, men innan vill jag leta reda på tjejerna och säga hejdå. Ännu en gång banar jag mig fram bland folket och ser Katie snurra runt ute på baksidan. Jag går ut och ställer mig nära Erin som är full och kanske, tänker jag, behöver stöd. Det har slutat regna och jag ska precis börja säga hejdå när någon skriker högt. 

"Erin!" Det ekar det över hela festen och allt går så snabbt att jag knappt hinner reagera. Dan är framme vid oss och puttar undan mig så hårt att jag faller bakåt och en stöt går genom min kropp. Dan tar ett fast grepp om Erins armar och skakar om henne och av allt han skriker hör jag bara "slut", "whore", "bitch". Jag försöker ställa mig upp men jag gnyr till av smärta och faller tillbaka. Eric och några andra springer fram till Dan och försöker dra bort honom och precis när de tror att han har lugnat ner sig springer han fram till Erin och slår till henne hårt över vänstra kinden. Erin för händerna till käken och jag ser blod droppa. Med all min kraft ställer jag mig upp och smärtan är olidig, men på något sätt lyckas jag ta mig till Erin och vi lyckas tillsammans med andras hjälp ta oss in i huset och väl därinne lägger jag mig på soffan medan de andra tjejerna slänger sig över Erin för att hjälpa henne. En kille böjer sig ner bredvid mig.

"How are you?" frågar han oroligt. 

"My tailbone..." mumlar jag och han nickar. 

"I'll take you to the hospital, OK?" Jag nickar frånvarande och han bär mig till bilen. Bilturen går snabbt och jag blir direkt undersökt av en sjuksköterska.

"You're lucky, it's not cracked." säger hon efteråt. "I'll give you some painkillers, but you'll be fine. You should stay in bed atleast over the weekend, incase it'll get worse." Jag nickar och får hjälp av killen, som visar sig vara en gammal klasskompis som heter Ben. 

"Do you want me to drive you home?" frågar han och jag nickar.

"Just wait a second." säger jag och drar upp mobilen och slår in Katies nummer. Hon svarar efter två signaler. 

"Hey! Are you OK? Where are you?" frågar Katie direkt.

"I'm fine, I'm at the hospital, but I'm OK." säger jag lugnande.

"At the hospital?! Why?" frågar Katie med en röst oroligare än en mamma.

"It's fine. I just wanted to hear how Erin's doing?" frågar jag och får en klump i magen.

"She's home. Her parents picked us up and drove us home." säger hon och jag suckar lättat.

"What's up with Dan? He was crazy!" säger jag argt och Katie muttrar.

"I think he'd smoked pot." säger hon. Jag höjer på ögonbrynen, det visste jag inte att han gjorde.

"Poor Erin. I can't believe he actually would do that." säger jag och skakar på huvudet. 

"I know, they've been together for two years and this is the first time he..." Hon avbryter sig, men mer behöver hon inte säga. 

"I'll call you tomorrow. Ben is driving me home, good night." säger jag trött.

"Alright, say hi from me. Good night." säger hon och lägger på. Jag ler trött mot Ben som hjälper mig när vi går ut till bilen. Vi pratar inte mycket under bilfärden hem och när jag kliver innanför dörren är det knäpptyst. Jag fick väl vänta tills imorgon med att berätta vad som hänt. Precis när jag ska lägga mig slår en tanke mig. Harry. Jag kunde ju inte gå på dejt imorgon med den här svanskotan. Ett stygn av dåligt samvete hugger till i bröstet och jag halar upp mobilen och skickar ett snabbt sms. "Sorry, can't make it tomorrow. I hurt my tailbone, can we reschedule? xx Alison" Jag hittade ju ändå inget fint att ha på mig är det sista jag tänker innan jag somnar. 

---

Kommentera!!